Att säga hejdå
Att säga hejdå är aldrig kul. Tidigt på torsdagsmorgon, 02.00 på natten för att vara exakt så satt jag, min vän Chaylene och min värdpappa i bilen på väg mot flygplatsen där planet skulle ta Chaylene hem till sin familj och sina vänner i south africa. Vi pratade minnen och sjöng och skrattade hela bilresan dit (en och en halv timme). När vi var framme och klev ur bilen på flygplatsen förändrades stämningen på en gång. Att komma så nära en person på 7 månader och att behöva säga hejdå utan att veta när vi kan ses igen suger. Min värdpappa gick tillbaka till bilen medans jag och Chay checkade in hennes väskor och sa vårt hejdå. Det blev många kramar och mycket tårar. Hon har varit min närmaste vän här i Arizona och jag saknar henne tonvis redan och det känns så konstigt utan henne. Inte nog med det så spenderade hon sina sista två veckor med mig och min värdfamilj på semester i okoboji, Iowa.
Jag sitter för tillfället i bilen på väg till flygplatsen, vi åker hem till Arizona idag. Kommer kännas väldigt konstigt utan henne "där hemma" men om 6 dagar kommer min bästa vän och hälsar på och det ska bli så kul att se henne igen. Livet som Au Pair är så, man träffar och skapar en stark relation med varandra sen lämnar antingen du eller dom för att gå tillbaka till sitt andra liv. Det är bara att vara tacksam för tiden man fick med varandra och sakerna man fick uppleva tillsammans och självklart kan man ses igen!
Nu börjar åksjukheten kicka in så bäst att jag slutar hålla på med ipaden. Ha det bra så hörs vi senare. :)
