Att säga hejdå
Att säga hejdå är aldrig kul. Tidigt på torsdagsmorgon, 02.00 på natten för att vara exakt så satt jag, min vän Chaylene och min värdpappa i bilen på väg mot flygplatsen där planet skulle ta Chaylene hem till sin familj och sina vänner i south africa. Vi pratade minnen och sjöng och skrattade hela bilresan dit (en och en halv timme). När vi var framme och klev ur bilen på flygplatsen förändrades stämningen på en gång. Att komma så nära en person på 7 månader och att behöva säga hejdå utan att veta när vi kan ses igen suger. Min värdpappa gick tillbaka till bilen medans jag och Chay checkade in hennes väskor och sa vårt hejdå. Det blev många kramar och mycket tårar. Hon har varit min närmaste vän här i Arizona och jag saknar henne tonvis redan och det känns så konstigt utan henne. Inte nog med det så spenderade hon sina sista två veckor med mig och min värdfamilj på semester i okoboji, Iowa.
Jag sitter för tillfället i bilen på väg till flygplatsen, vi åker hem till Arizona idag. Kommer kännas väldigt konstigt utan henne "där hemma" men om 6 dagar kommer min bästa vän och hälsar på och det ska bli så kul att se henne igen. Livet som Au Pair är så, man träffar och skapar en stark relation med varandra sen lämnar antingen du eller dom för att gå tillbaka till sitt andra liv. Det är bara att vara tacksam för tiden man fick med varandra och sakerna man fick uppleva tillsammans och självklart kan man ses igen!
Nu börjar åksjukheten kicka in så bäst att jag slutar hålla på med ipaden. Ha det bra så hörs vi senare. :)
Au Pair life
"Du lever ett lyxliv" - detta får jag höra väldigt ofta av människor som jag pratar med. Familj, vänner, bekanta och även främlingar. Nu kan vi definera termen lyxliv på olika sätt också. För mig betyder det förmodligen något annorlunda. Att vara en Au Pair innebär att gå tillbaka till att vara sju år gammal igen. Man sätter sig ner och äter frukost halv sju på morgon, om inte tidigare. Middagen kommer sex halv sju på kvällen efter en full dag och läggdags är vid halv tio. Du inser också att en serie och toast innan läggdags inte är så dumt.
Du känner dig som 14 igen när du frågar om det är okej att en kompis kommer över eller när du måste berätta att du sover borta inatt så att dom vet vart du befinner dig. För mig som bara är 19 så är jag återigen minderårig, vilket innebär att jag kan inte följa mina 21+ vänner till en club (om du inte är från Tyskland och är född 93, då kan du komma in i alla fall på grund av outbildade vakter).
Du kommer också känna dig som en mamma eller pappa tidigt i ditt liv när du är med dina värdbarn. Du kommer också inse samt förberedas inför den kopiösa mängden tid, tålamod och arbete som kommer krävas när det är dina egna barn. Du kommer finnas där för dina värdbarn under minst ett års tid. Du kommer finnas där på uppvisningar i skolan, fotbollsträning, basebollträningar, familjemiddagar, familjeresor och så mycket annat. Du kommer trösta dina värdbarn och få dem att le och skratta. Du kommer diciplinera dom och vara hård vilket betyder att du heller inte kommer vara deras favorit person i alla lägen. Men sanningen är att när du gör något som dom inte samtycker med så gör du rätt. Barnen och likaväl du har rätt att uttrycka och visa känslor. Det skiftar ändå från arg till glad ganska snabbt.
Att se dina värdbarn utvecklas och lära sig nya saker eller när dom springer mot dig, kramar dig och säger att dom saknat dig är saker som kommer få ditt hjärta att smälta. När du är den som lär ditt värdbarn att cykla eller att skriva är ögonblick värd att minnas. Hur deras ansiktsuttryck såg ut när dom äntligen greppat det. Jag kommer ihåg när jag, min värdpappa och hans två barn var ute en helt vanlig kväll och mitt värdbarn bestämde sig att han ville ta av stödhjulen på cykeln. Efter några rundor upp och ner på gatan cyklade han helt själv. Han skrek " Annelie, look, I'm ridning my bike. I did it. Annelie I'm doing it!!" Jag kunde inget annat är bara le, skratta och hejja på honom. Du finner dig själv tänka på hur lycklig och tacksam du är över att just du får uppleva det här.
Ett misstag som många gör när de väljer att bli en Au Pair är att de inte förstår själva arbetsbiten. Du kliver upp tidigt varje morgon, ska duscha, klä och få i barnen mat, packa skolväskan med nödvändiga saker som snacks & läxor. Du skjutsar dom till skolan, skriver in dem, åker hem och städar efter morgonens festivitet (du hinner oftast inte innan skolan), tvättar och städar undan barnens leksaker osv. Du får några timmar för dig själv sen är det dax att hämta barnen och glöm inte snacks för all del, då kan det uppstå problem. Du måste också ha kommit ihåg att packa bilen med träningsutrustning och ombyte. Väl hemma från träning eller vad det nu är så är det dax för middag, läxor och sen lektid innan läggdags. Jag brukar läsa böcker och hitta på historier med deras gosedjur och ligga i sängen med mina två yngsta värdbarn tills de somnar, då smyger jag ut. Det finns bättre och sämre dagar. Dagar då barnen vägrar duscha, klä på sig, borsta tänderna och lyssna på dig är mer utmanande men du tar dig igenom det. Du lär dig nya trix hela tiden och du lär känna dina värdbarn mer och mer för varje dag och de lär känna dig.
Medans du lever detta liv med din värdfamilj och dina nyfunna vänner, som du också kommer inse är vänner för livet och att de alltid kommer skilja sig lite från dina andra vänner, så kommer det komma dagar då du tänker på vad du lämnat för detta jobb & liv. Dina vänner, din familj, ditt land, din kultur och pojkvän eller flickvän. Det kommer finnas tillfällen då du saknar ditt gamla liv. Det kommer kännas jobbigt och du kommer längta hem, men det är okej. Det är okej att säga till din värdfamilj att du har hemlängtan och att du känner dig lite ledsen.
Det kan vara utmanande att vara en Au Pair, men det är också en extremt rolig tid och en underbar erfarenhet. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att åka hit och arbeta som en Au Pair. Jag älskar min värdfamilj och kommer aldrig glömma min tid här.
jag och mina fyra värdbarn, inser nu hur mycket alla växt från och med att detta foto togs!
I'm alive
Har varit här nu i nästan tre månader och jag trivs hur bra som helst. Livet här rullar på som vanligt och har äntligen skaffat mig en iPad Air så kanske kan komma igång och blogga eftersom min dator gick sönder för ett tag sen. Har dock fortfarande inte lyckats hitta min kameraladdare men ska försöka fixa en ny laddare omgående så jag kan bjuda på massa bilder på livet här i Arizona.
Det rullar på som vanligt med tidiga mornar, skola, träning, fotbollsträningar, basebollträningar, familjemiddagar, vänner, fika, shopping, rugby, hiking, skypedejter, frozen yoghurt, för mycket starbucks, manikyr, groupon, kärlek, skratt och upplevelser. Livet här är så annorlunda jämfört med Sverige.
au pair give
A walk that was dedicated to everyone who has, who is or who fight against aplastic anemia, MDS or PNH.
Au Pair mötet denna månad var lite annorlunda än vanligtvis, vi gick några miles i ett lång tåg och skänkte pengar till organisationen som anordnade detta. Fick även fri massage och det fanns många fina priser man kunde vinna. Efter det så åkte jag & Jennifer (nya svenska tjejen, YEY) hem till mig och väntade på hennes värdmamma som skulle komma och hämta henne. Jag mötte senare upp Chaylene och Timke för en kväll på bio och middag (efterrätt) på the cheesecake factory.
one month
Nu har jag varit i USA i en månad. Trivs superbra och tycker verkligen om min värdfamilj. Självklart finns det stunder och dagar då jag vill springa upp bland bergen och skrika allt vad jag kan men sådant hör till. Känns skönt att jag kan prata med mina värdföräldrar om det som stör mig eller känns jobbigt, dom är så öppen och det är det allt handlar om, kommunikation. Dom kan inte veta hur jag tänker eller känner om jag inte säger något.
Just nu sitter jag och tar en paus i tvätten/disken/städningen. Alla barn är på skolan så jag har några timmar till för mig själv. Lugnet före stormen eller vad säger ni andra Au Pairer? ;)
två tröjor jag hittade inne på Hollister
dessa två parfymer/bodymist luktar så jäkla gott, nya favoriter!
The Cheesecake Factory
Igår blev det middag på the cheesecake factory med Chaylene & Tomke. Var där två dagar innan också fast med min värdpappa och hans två barn. Blev snabbt min favoritrestaurang!
Disneyland, Los Angeles, California.
Jag och min värdfamilj har spenderat några dagar I Los Angeles, Kalifornien, på Disneyland. Var superkul och ett bra sätt att lära känna min värdfamilj på ett annat sätt. Hade jättebra och långa fullspäckade dagar. Som Shawn sagt till mig minst 100 gånger under resan är att det är "Happiest Place On Earth". All personal var supertrevlig och måste säga att Disneyland & California Adventure (två olika themeparker) var något åt det magiska hållet. Kom även närmare barnen vilket för mig betydde mycket. Varje kväll på väg hem bar jag på en sovandes Layla, små saker som för mig är speciella. Lekt och blev själv mer ett barn under resan (ansvarsfullt barn såklart, haha). Nu är det back to school för alla barn och mina dagar kommer bli betydligt lättare nu när jag inte är med barnen 10 timmar varje dag. Jag tror inte alla förstår att det ibland är väldigt psykiskt jobbigt att vara Au Pair. Många har sagt till mig att jag har det så bra och ren lyx, och ja absolut, ingenting är vad jag är van vid och jag är så tacksam för allt, men vissa dagar är så fruktansvärt jobbiga. Men det gäller att balansera och komma ut och träffa vänner och göra saker när man är ledig, det är så viktigt! Vi hörs imorgon (senare idag för er hemma i Sverige) puss.
thankful
Ikväll var en riktigt bra kväll. Shawn kom hem runt fyra halv fem med massa god mat, alldeles för dyr efterrätt till mig och Melissa samt massa saker till Melissa eftersom hon fyller 40 imorgon! Maten som Shawn kom hem med var tillägnad åt mig eftersom för mig är det julafton idag och de ville göra något speciellt för mig och efterrätten Shawn köpt till mig och Melissa är av den dyraste sorten. Chokladen var av den finaste, och som ni då förstår, väldigt dyr. Detta är nog inte en lika stor sak om man är rik men jag är otroligt tacksam för allt! Vi åt en supergod middag allihopa och sedan försökte jag hjälpa till att plocka bort, diska osv, men Shawn praktiskt taget körde ut mig ut köket och ner i soffan där barnen satt och kolla film haha.
Där var "min julafton" inte slut, utan Melissa och Shawn kommer ut med julklappar till mig och snacka om att jag blev förvånad, hade verkligen inte förväntat mig det. Älskade presenterna och tackade ungefär fem miljoner gånger haha.
Nu sitter jag nyduschad i sängen i min nya morgonrock, som förövrigt är den mjukaste jag någonsin känt på, och ska se lite tv innan jag ska sova. Imorgon är det en fullspäckad dag med Melissas 40-årsdag och julafton. Hörs imorgon, puss!
två av mina julklappar: morgonrock & presentkort på victoria's secret
merry christmas
Idag firar alla mina vänner och min familj jul hemma i Sverige. Min värdfamilj firar inte jul men imorgon ska vi ändå till en annan familj som firar jul. Jag tror det sammanlagt kommer vara fem familjer där så det ska bli toppen! Kul att ändå få delta i en amerikansk familjs jul! Idag har jag alla fyra barnen, så passar på att blogga och kolla min mejl medans pojkarna spelar och Layla sover. Vi har spelat spel, målat, cyklat, kolla barnpogram och bakat cookie dough. :)
Får lite hemlängtan när jag ser hur mysigt alla där hemma har det med snö, tända ljus, en gran som lyser och massa paket. Tycker om den stämningen, när det är mörkt ute och man har på sig mysiga tofflor och dricker glögg. Men jag har det jättebra här också, trivs bra också! Anyway, ha en fortsatt toppenjul så hörs vi, puss.
snacktime
Snacktime för mig, barnen får inte äta på vardagar så jag har massor för mig själv hehehehe.. Varit ute och cyklat i solen med granens barn, spelat fotboll, spelat basket och käkat lunch. Vet inte hur länge jag jobbar idag men ska in till "cetrum" efter och köpa lite saker. Hörs senare, kanske imorgon för er hemma i Sverige eftersom klockan bara är halv två här :)
